Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).  Related Paintings of carl gustav pilo :. | Das Sonett | Entombment of Christ | Rudolf von Habsburg und der Priester | Study of A Summer-s Day | Departure of the Pilgrims (detail) sdf |
Related Artists:
After Francisco de Goya
Francisco Jose de Goya y Lucientes (30 March 1746 - 16 April 1828) was a Spanish romantic painter and printmaker regarded both as the last of the Old Masters and the first of the moderns. Goya was a court painter to the Spanish Crown, and through his works was both a commentator on and chronicler of his era. The subversive and imaginative element in his art, as well as his bold handling of paint, provided a model for the work of later generations of artists, notably Manet, Picasso and Francis Bacon.
Joseph-Noel Sylvestre
(1847-1926) was a French artist, notable for his studies of classic scenes from antiquity. He was born in Beziers in South-West France on 24 June 1847, training as an artist first in Toulouse under Thomas Couture, then at the École des Beaux-Arts in Paris under Alexandre Cabanel. He was an exponent of the romantic Academic art style, also known as art pompier (fireman's art), examples of which are the Death of Seneca (1875), The Gaul Ducar decapitates the Roman general Flaminus at the Battle of Trasimene (1882), The Sack of Rome by the barbarians in 410 (1890) and François Rude working on the Arc de Triomphe (1893).
Francisco Barrera
Spanish, 1595-1657,Spanish painter. Although he is sometimes thought to have been a Sevillian painter, his career is documented in Madrid. Barrera enjoyed considerable prestige and authority within the artistic community of the Spanish capital and in 1634 and 1639 represented his profession in significant legal battles concerning the status and rights of painters. However, Barrera's known paintings, all of which are still-lifes, are those of a derivative artist of modest abilities. In Still-life with Basket of Grapes, signed and dated 1642 (Florence, Uffizi), his arrangement of objects in a window-frame and on a stone ledge derives from works by Juan van der Hamen y Le?n but without that artist's refined compositional sense or mastery of pictorial space. The rather weak modelling of objects in this painting is consistent with Barrera's other still-lifes, which are further characterized by their light tonality, bland colouring and monotonous brushwork. Comparable stylistic features are found in the more accomplished still-lifes of Antonio Ponce, with whom Barrera is documented in the 1630s. Barrera's best works are those depicting the Four Seasons, signed and dated 1638 (Seville, priv. col., see 1982 exh. cat., pp. 78-85). These are still-lifes of abundant seasonal foodstuffs and, in landscape settings, large symbolic and genre figures drawn from traditional iconography.